Emmi

 Nattskrivaren.

3. Min första ponny Efla, var en riktig luris och styggis. En helt underbar liten ponny alltså. Nu till saken. Hon stod på stallgången och jag brevid henne. Klappade. Tittade. Frågade: Nemen, vart har du dina tuttar, Eflus? Och hon svarade aggressivt: DET SÄGER JAG INTE!



4. Vi hade en hund, en väldigt vacker, personlig dobermann. Hon var som en människa. Hon var en människa, tyckte hon. Hon satt ofta med oss i soffan när familjen kollade på teve. Hon satt där lilla Minu och tittade upp i taket och undrade: Varför är jag så annorlunda? Jag är ju som de andra, fast lite annorlunda bara. Sen fortsatte hon kolla på teve med sin familj.
 Älskade henne väldigt mycket och saknar henne varje dag.






 Det här är Korven the man! Pappan till alla barnen.

Djur och listor

1: Korven. Korven, lilla, långa älsklingskorven. Mitt manliga marsvin.
Jag satt i soffan i vardagsrummet en kväll och tittade på teve när Korven kom joggandes in. Kan väl tillägga att alla marsvinen bodde inne i mitt rum och jag hade ställt tjejernas bur ovanpå killarnas, för att spara plats. Korven tittade på mig och undrade: Matte, har du sett Morre min fru? Jag sa: Men Korven! Hon bor ju ovanpå din bur! Korven såg lite skämmig ut men tog tag i saken och jogade tillbaka in i mitt rum. Sen fann de varann, kärleksparet.

2. Ottino. Min justnu långhåriga, bruna älskling. Det var för ungefär ett år sen. Jag kom till hagen för att hämta in gubben för en ridtur. När han mötte upp mig vid grinden så tittade han ner på mina byxor och sa: Men matte, har du nya ridbrallor? Jag blev jätteglad och sa: Jaaa det har jag! Vad snällt att du såg det! Sen säger han: Ååh vad fina! Vad underbart snälla djur man har alltså.

Okej, andra anledningen till att jag stängde av teven. Barnen, de stackars hjärntvättade barnen.
Barnen som pratade så ivrigt om vad det innebär att vara rik. Som att det är det viktigaste här i världen. Jag spyr över människosläktet. Vart är människan på väg? Vuxna präntar in i barnens hjärnor att allting handlar om saker, prylar, ting. Ett av barnen sa; att vara rik betyder att man har ett fint hus på stranden. Det enda vi tänker på är pengar och makt. Man ska bo i ett fint hus i ett rikt område med miljoner på kontot. Det är ingen som ser sanningen med livet längre. Allting är materialistiskt. Förstår vi inte att naturen försöker utrota våran ras. Vi är inte välkomna längre. Är det ingen som tänker på varför det inte finns botemedel mot HIV/AIDS, galna kosjukan och fågelinfluensan etc.? Det är naturens sätt att få bort oss från den här planeten. Vi fötjänar inte att vara kvar, vi har utnyttjat jorden tillräckligt. Vi dödar allt omkring oss, mördar varandra, utrotar arter som aldrig skadat oss, fräter hål i atmosfären. Så tror vi att vi kan hålla på i all evighet. Och det enda vi tänker på är att tjäna så mycket som möjligt för att ha råd med lyxresor och senaste Gucciväskan. Jag kan nästan inte tro att det är sant, att människan är så korkad trots vår "höga intelligens". Kanske är det just den som tillslut kommer att utplåna oss. Jag tror stenhårt på att människan kommer att försvinna, på ett eller annat sätt.

Jorden strävar efter liv. Människan utgör död. Och därför kommer vi inte att få stanna.

Som Laleh sjunger: "Vem har lurat alla barnen? Det här är inte allt."
Vad är den riktiga meningen med livet? Är det verkligen rikedom?

Sitter i passagerar sätet. Elina kör. Det går fort, ibland för fort. Okej, alltid för fort.
Jag: Hur långt kan du se?
Elina: Eehh.. (Får panik efter ett tag, tänker för intensivt)
Jag: Nå?
Elina: (Kontrar) Hur långt är det till horisonten?
Jag: Spring så långt bort du kan så säger jag till när du är där.

Jag: Älskling, vart ligger horisonten?
Älskling: Är det inte där världen slutar?